Bor­ger­lig och kyrk­lig be­grav­ning

I den här ar­ti­keln så tittar vi främst på seder och regler. Till ex­em­pel vad som gäller kring blom­mor, kläd­sel, ce­re­moni och for­ma­lia kring be­grav­ning. Vi tar också upp all­män­na regler som gäller för alla, obe­ro­en­de bor­ger­lig eller kyrk­lig be­grav­ning, eller om du till­hör ett annat tros­sam­fund.

Om den av­lid­ne lämnat en sista önskan eller in­struk­tio­ner kring sin be­grav­ning bör den i möj­li­gas­te mån vara väg­le­dan­de.

Blom­mor till be­grav­ning

Blom­mor till be­grav­ning är van­li­gt. Det måste inte alls vara dyra bloms­te­rar­range­mang men det är bruk­li­gt att ordna med åt­minsto­ne något slags bloms­ter.

Blom­mor till be­grav­ning är näm­li­gen en mycket gammal tra­di­tion både i Sve­ri­ge och ut­om­lan­ds, för att visa en re­la­tion till den som dött. Blom­mor­na fun­ge­rar också som symbol för livets för­gäng­lig­het. Ex­em­pel på blom­mor till be­grav­ning:

• Bu­ket­ter eller kran­sar: Läggs på eller vid kistan under ce­re­mo­nin, sen på graven eller vid urnan ef­teråt. Med bu­ket­ter­na och kran­sar­na bi­fo­gar man nor­malt ett kort med några få och väl valda av­skeds­ord.
• En­sta­ka blom­mor: Läggs på kistan under ce­re­mo­nin.
• Snitt­blom­mor: Som de­ko­ra­tion av lo­ka­len där en ce­re­moni hålls.
• Blom­mor i vas eller kruka: Som de­ko­ra­tion av graven.

Även om vita blom­mor tra­di­tio­nellt har an­vän­ts vid be­grav­ning så fö­re­kom­mer också blom­mor och bloms­te­rar­range­mang ofta i alla tänk­ba­ra färger på be­grav­ning­ar. Vita blom­mor är dock aldrig fel och vita liljor eller nej­li­kor är en klas­si­ker.

Vid judisk be­grav­ning an­vän­ds sällan blom­mor.

Kläd­sel vid be­grav­ning

Vid bor­ger­lig be­grav­ning så finns ingen sär­skild kläd­kod. De som ar­ran­ge­rar be­grav­ningsce­re­mo­nin kan dock välja att ange kläd­sel.

Vid kyrk­lig be­grav­ning är den krist­na tra­di­tio­nen att ha vit slips bland de sör­jan­de männen i fa­mil­jen och bland övriga sör­jan­de män gäller svart slips. Enligt seden bör alla vuxna gäster klä sig i svart, grått eller vitt. Gärna inga grälla färger eller djärva möns­ter.

Tra­di­tio­nell kläd­sel vid be­grav­ning har dock under åren luck­ra­ts upp och blivit be­tyd­li­gt mer av­slapp­nad. Kostym är inte alls ett krav och be­ro­en­de på vem den av­lid­ne var och dess per­son­lig­het kan även jeans och skjor­ta samt färg fung­e­ra all­de­les ut­märkt.

Vid mus­limsk be­grav­ning så finns ingen direkt kläd­kod, men det är bruk­li­gt att klä sig all­mänt re­spekt­fullt. Vid hin­du­isk be­grav­ning bär man ofta vita kläder.

Be­grav­nings­lå­tar vid be­grav­ning

Vid en bor­ger­lig be­grav­ning är mu­si­ken helt valfri. Vid mus­limsk och judisk be­grav­ning ingår nor­malt sett ingen musik. Vid kyrk­lig be­grav­ning i Svens­ka kyrkan sjungs van­ligt­vis några psal­mer, men de är inte ob­li­ga­to­ris­ka.

Några om­tyck­ta be­grav­nings­lå­tar är:

• Jag har hört om en stad ovan molnen
• Jag fick låna en ängel
• Håll mitt hjärta
• Time to say godbye 
• Candle in the wind

Läs mer: Döds­an­non­ser – var, hur och till vilket pris?

Mus­limsk, bor­ger­lig och kyrk­lig be­grav­ning – ce­re­mo­ni­er och den av­lid­ne

Se­der­na skil­jer sig också kring om­hän­der­ta­gan­det av den av­lid­ne, ce­re­mo­nin och tiden när­mast efter be­grav­ning­en. När­mast tittar vi på de två van­li­gas­te be­grav­nings­for­mer­na i Sve­ri­ge och där­ef­ter berör vi övriga typer av be­grav­ning­ar.

Bor­ger­lig be­grav­ning

Bor­ger­lig be­grav­ning är den fri­as­te formen av be­grav­ning. Här finns helt enkelt inga givna seder och an­hö­ri­ga kan fritt ut­for­ma allt som hör be­grav­ning­en till. Sär­skilt ce­re­mo­nin kan här alltså få en fri ut­form­ning, med sånger, läs­ning­ar eller andra ut­tryck.

Be­grav­nings­la­gen (se längre ner) manar dock till att så långt möj­li­gt följa den dödes vilja, om hen har ut­tryckt någon. Och de flesta sör­jan­de har också i regel lät­ta­re att ta emot ett mer vörd­nads­fullt än vågat ar­range­mang kring be­grav­ning­en.

Kyrk­lig be­grav­ning

Kyrk­lig be­grav­ning är kris­ten be­grav­ning och ges endast till kyr­kans med­lem­mar. Detta präg­lar fram­för allt ce­re­mo­nin som då följer kyr­kans ord­ning. Kyrk­lig be­grav­ning hålls främst av Svens­ka kyrkan där runt 5,6 mil­jo­ner svens­kar idag är med­lem­mar.

Även fri­kyr­kor­na håller kyrk­lig be­grav­ning och följer i stort sett samma ord­ning som Svens­ka kyrkan, med mindre an­pass­ning­ar kring sina re­spek­tive tros­in­rikt­ning­ar. Kyrko­ce­re­mo­nins kost­na­der för präst, lokal och kyr­kans egen musik täcks av kyr­ko­av­gif­ten.

Några ty­pis­ka (men inte ob­li­ga­to­ris­ka) inslag i kyrk­lig be­grav­ning är:

• Klock­ring­ning
• Präs­ten håller grif­te­tal, bön och läser valda styc­ken ur bibeln
• Kyr­ko­mu­si­ker spelar psal­mer

Läs vidare: Check­lis­ta och goda råd vid be­grav­ning

Mus­limsk be­grav­ning

Några ty­pis­ka inslag i mus­limsk be­grav­ning inom ramen för svens­ka regler är:

• Tvag­ning och svep­ning av krop­pen innan be­grav­ning­en
• Under ce­re­mo­nin håller när­va­ran­de mus­li­mer en ge­men­sam bön stå­en­des
• Kre­me­ring är inte tillå­tet
• Grav­sätt­ning sker med den dödes huvud vänt mot Mekka
• En tro­en­de (be­hö­ver alltså inte vara en imam) läser ur Ko­ra­nen medan krop­pen sänks ned i graven

Tra­di­tio­nellt sänks krop­pen in­svept i endast vita bo­mulls­ty­ger ned i grav utan kista, men i Sve­ri­ge krävs kista så därför har seden an­pas­sa­ts något här.

Andra be­grav­ning­ar

Ju­dis­ka, bud­dis­tisk, or­to­doxa, hin­du­is­ka med flera be­grav­ning­ar har sina egna ty­pis­ka drag. I Sve­ri­ge lyder dock alla typer av be­grav­ning­ar under ett och samma re­gel­verk.

💡 Visst du att du kan göra boupp­teck­ning själv? Be­grav­nings­by­rån måste inte göra den.

Prova göra boupp­teck­ning gratis och ano­nymt.

Samma regler för alla slags be­grav­ning­ar

Be­grav­nings­la­gen gäller precis alla lan­dets be­grav­ning­ar oav­sett den dödes eller de an­hö­ri­gas re­li­giö­sa eller ide­o­lo­gis­ka an­knyt­ning­ar. Lagen ger en ram som alla in­di­vi­der och grup­per be­hö­ver hålla sig inom utövar sina egna seder kring be­grav­ning.

Här är några centra­la punk­ter för tiden från döds­fal­let till strax efter:

For­ma­lia kring döds­fall

Vid döds­fall så ska ett döds­be­vis ut­fär­das av en läkare. Hen får inte vara när­stå­en­de till den som av­li­dit. Be­vi­set ska in till Skat­te­ver­ket sna­rast möj­li­gt och senast inom en månad.

Är för­hål­lan­de­na kring döds­fal­let oklara så kan Po­li­sen behöva göra en rätts­me­di­cinsk ut­red­ning. Där­ef­ter skic­kar Po­li­sen in döds­be­vi­set till­sam­mans med ut­red­nings­rap­por­ten till Skat­te­ver­ket. Även utan extra ut­red­ning så kan pro­ce­du­ren ta lite tid och rucka på ex­em­pel­vis den mus­lims­ka och ju­dis­ka seden att be­grava senast inom några dygn efter döds­fal­let.

Skat­te­ver­ket re­gi­stre­rar döds­fal­let i folk­bok­fö­ring­en och ut­fär­dar ett intyg om att den dödes kvar­le­vor får kre­me­ras eller be­gra­vas. Först då är det alltså lag­li­gt att be­grava någon. Skat­te­ver­ket ut­fär­dar också ett döds­fall­sin­tyg, vilket krävs för den eller de som ska ta hand om det eko­no­mis­ka i döds­bo­et.

Grav­sätt­ning

An­hö­ri­ga bokar och ar­ran­ge­rar för grav­sätt­ning eller kre­me­ring (pri­märt ut­i­från den dödes egen önskan), oftast med hjälp av be­grav­nings­by­rå. Om det inte finns an­hö­ri­ga blir kom­mu­nen där den av­lid­ne senast var folk­bok­förd an­sva­rig för att ordna med be­grav­ning­en.

Be­grav­ning eller kre­me­ring ska göras så snart det är möj­li­gt och senast en månad efter döds­fal­let. För både be­grav­ning och kre­me­ring krävs en kista.

Be­grav­nings­pla­ts

Kyrkan har an­sva­ret att ordna med be­grav­nings­plat­ser. Re­ge­ring­en kan dock också låta kom­mu­ner ordna med be­grav­nings­plat­ser åt deras egna kom­mu­nin­vå­na­re. Kyrkan eller kom­mu­nen måste även ordna med be­grav­nings­plat­ser åt de som inte till­hör kyrkan eller annat tros­sam­fund. Tros­sam­fund och stif­tel­ser kan under vissa vill­kor också ordna med en­skild be­grav­nings­pla­ts.

Kre­me­ring

Bara en för­sam­ling eller den som har en allmän be­grav­nings­pla­ts får ge­nom­fö­ra kre­me­ring. Det måste ske i ett kre­ma­to­ri­um och följa re­ge­ring­ens fö­re­skrif­ter.

Askan får lämnas ut av ett kre­ma­to­ri­um endast om askan ska till en be­grav­nings­pla­ts eller föras ut ur Sve­ri­ge. Askan får alltså inte strös ut var som helst i landet, ex­em­pel­vis i träd­går­den eller i en sjö. Det kräver i så fall till­stånd från Läns­sty­rel­sen.

Be­grav­nings­av­gift

Alla som be­ta­lar in­komst­ska­tt be­ta­lar au­to­ma­tiskt också be­grav­nings­av­gift. Du kan se denna på ditt skat­te­be­sked i sam­band med de­kla­ra­tion. Den här av­gif­ten täcker kost­na­den för grav­pla­ts i 25 år, grä­van­det och ifyl­lan­det av en grav, even­tu­ell kre­me­ring, grav­sätt­ning, trans­port till grav­plat­sen och en lokal för be­grav­ningsce­re­moni utan re­li­giö­sa sym­bo­ler.

Även om mycket redan är be­ta­lat via skat­ten så kan en be­grav­ning kosta en hel del, främst be­ro­en­de på vad de an­hö­ri­ga väljer kring ce­re­moni, de­ko­ra­tio­ner, grav­vård och annat kring be­grav­ning­en. Läs mer om vad en be­grav­ning kostar.

👉 Om det inte finns till­räck­li­gt med pengar för att täcka be­grav­nings­kost­na­der finns det möj­lig­het att söka eko­no­miskt stöd från kom­mu­nen. Det kallas för be­grav­nings­stöd.

Ledigt från jobbet för be­grav­ning

Ledigt för be­grav­ning finns re­gle­rat i lagen om rätt till le­dig­het av träng­an­de skäl. Lagen ger dig rätt att få tjänst­le­di­gt för ex­em­pel­vis be­grav­ning av nära an­hö­rig. Där­e­mot ger lagen dig inte rätt till er­sätt­ning under tiden.

Kol­lek­tivav­tal kan dock ha med ett tillägg som även ger dig rätt till er­sätt­ning under den här sor­tens le­dig­het, och då kallas le­dig­he­ten för per­mis­sion. Kon­trol­le­ra vad som gäller för ditt kol­lek­tivav­tal.

Boupp­teck­ning med Aatos kostar 1990 kronor. Frågor till våra ju­ris­ter ingår utan extra kost­nad.